Det är ju synd att ingen kommenterar... men det är ju ingen som läser heller, så jag vet inte vad jag förväntade mig. Jag skriver ju ändå inte för någon annan än mig själv.

Kom nyss hem från Pipeline. Jag har inte varit där sen typ... maj? och det kändes jätteskönt att verkligen kunna rutinerna. Arret var ju iofs lite tråkigt, och ganska slarvigt genomfört av arrangören/arbetsgruppsledaren, men äsch. En liten mjukstart är bra för benen. Det var trevligt. Ska bli skönt när onsdagscafét börjar igen i september, så man får åtminstone en fast punkt i veckan.

Apropå ingenting så tror jag kanske att jag måste stränga om min gitarr. Jag har ju faktiskt lite pengar nu. Lite.